Dag 2, Ängelholm – Halmstad, Dramatiska vägar. Det stod ”drama” på väderleksrapporten även när denna dag skulle bli igångtrampad. Vindens yviga personlighet var inte på långa vägar färdig med sina 15 minuter i rampljuset när hon mjukade upp benen ut ur Ängelholm. Med gräsfälten som förgrund gjorde havet vad det kunde för att mina bilder jag stannade för att tryck av skulle bli så effektfulla som möjligt – det lyckades. Humlans breda däck knastrade loss mot gruset, regnet slog följe med sin beslutsamma kuliss och vindväggen som kom från havet var kul, kul, kul att luta sig mot. Att jag var nästan den enda stormfrossaren längs Kattegattleden denna dag kändes helt rätt och jag var nöjd med mina fulltankade utforskarhorn i pannan. Väl i Båstad tog jag en avstickare upp över den böljande heden, fick lyssna på reflektioner ur en kos dagbok innan jag la mig i bocken och susade utför med flätan fladdrande. Trots att distansen fortfarande var inställd på äventyr, tog Humlan oss värdigt framåt medan havet med stor dramatik vräkte upp sina vågor över klipporna. Vid skymmningen nådde vi Halmstad som var stoppet för natt två.
Dag 3, Halmstad – Varberg, Sol i sinne. Dag tre vakna jag till en stor sol på himlen, det kändes både överraskande och ovant. Sommarstämningen var tillbaka och med glansputsad ram ville Humlan ut, framåt, vidare och iväg så fort det bara var möjligt. Idag var det nämligen hennes time to shine! Landsbygden visade sig från sin bästa sensommarsida med överdådigt många höbalar, nyskördade åkrar och glittrande blått hav medan de varmare vindarna förde oss framåt längs västkustens stränder och milslånga vyer. Spår av gårdagens vindyrsel fanns inte kvar någonstans. Allt det där somriga var förstås fantastiskt på sitt sätt, men idag hade Humlan styrsiktet inställt på Varberg som lockade med cykelspa, filmkameror och varv efter varv på snurrigt skogsgrus. Humlan carpade dagen all in, lekte citybike en stund innan hon avslutade kvällens filmfinal med att utforska kullerstenarna uppför Varbergs fästning. Oräkneliga gånger. Trots att egoboosttörsten till en början varit svårhämmad, var jag sprittande gladtrött när denna dagen gick mot sitt slut. I samma stund som dagen la sig landade också solen mjukt i vattnet.
